Ida Björnström

Sånt här är lite kul ibland...

Du som liten.

1. Vad hette din första bästa vän? Ann var det. Lite kul att vi är varandras raka motsatser idag.
2. Vilken var din favorit rätt? Kycklinglår med ris, mums!

3. Vilken var din favorit färg? Blå.

4. Vart bodde du? i Surahammar.

5. Vad tyckte du var det bästa som hänt dej? Idrotten, träningen och friluftslivet.

6. Vad tyckte du var det värsta som hänt? Döden. Usch, katter som mor - eller farföräldrar.
7. Vad ville du bli när du blev stor? Oj! Simmare (fast jag var kass på att simma) eller elitidrottare. En period var jag inne på bodybuilder...

8. Vem var din favorit? Min morfar, såklart! Fast, kusin Jenny kom tätt efter.

9. Vilket godis tyckte du bäst om? Surt skulle det vara! 

Och nu...
1. Vad heter din bästa vän? Sonny. Och ett fåtal till på samma förstaplats!

2. Vilken är din favorit rätt? Jag älskar mat! Fråga mamma haha. Just nu är jag inne på vegetariskt och grekiskt. 
3. Vilken är din favorit färg? Svårt! Naturella färger funkar alltid såsom på kläder som i rummet. 

4. Vart bor du? In the one and only Gurkstad. 

5. Vad tycker du är det bästa som hänt? Att jag har kommit dit jag är i dag trots mina 18 år.
6. Vad tycker du är det värsta som hänt? Jag vet inte, allting händer liksom av en anledning och life goes on.
7. Vad vill du bli? Så jävla kunnig inom det jag beslutar mig för att göra. Och det blir vad man gör det till!
8. Vem är din favorit? Den som kan ge mig massage 24/7. Villig?
19. Vilket godis tycker du bäst om? Nötpåsen!

I dag insåg jag hur otroligt nära det är till studenten egentligen och hur fort tiden går. För i dag, tro det eller ej, stod jag och provade balklänningar. Det var inte det lättaste, tro mig. Det var svettigt och frustrerande med dessa fina skapelser med ibland alldeles för mycket tyg i kjolarna. Men vackra var dom och lite sorgligt var det att prova när jag såg mig själv stå där på balen och ta en massa kort med mina fina vänner. Tusan alltså. Jag kommer nog sakna skolan lika mycket som jag vill sluta.

Tortellini str på spisen och mamma har handlat en massa frukt på någon fruktaffär. Jag älskar frukt! Och även om frukt inte är godis är det precis lika gott. Kan inte få nog av frukt. Nektariner. Bananer. Äpplen. Mumsimumis. Eller "jammi jammi" som mamma säger.

(Läs inte det här om du inte vill veta ett snyft om Potterfilmen.)

I går träffade jag upp Bex och Julia på stan. Först en fika på stugan och efter det gick till SF för att kolla på Potterfilmen. Mäkta besviken var jag när vi gick därifrån. Hur tusan lyckas jag hålla mig vaken under den där 2 timmar och 45 minuter långa, enformiga och ganska händelselösa filmen? Jag fattar det fortfarande inte. Och jag stör mig på titeln - Harry Potter och halvblodsprinsen? Vill ju inte avslöja något men om man säger såhär. I de vises sten var det en sten med i filmen, i hemligheternas kammare var kammaren med i filmen och resten av Potterfilmerna förtjänar sin titel, eftersom att de var ganska centrerade i handlingen. Jag blir trött. Jag trodde liksom att det skulle vara unegfär som Narnia och prins Caspian - en prins med! Men den här så kallade halvblodsprinsen kunde man lika gärna ha hoppat över. Så värdelöst var det. Besvikelsen är stor och jag funderar på att läsa boken för att se om den är lika kass.

Sådärja. Nu blir det mat.

Det känns som att allting börjar ordna upp sig. Jag tar en dag i taget med långsamma andetag och är inte rädd för att svaja med vinden när jag har båda fötterna på jorden. Jag är lugnare än någonsin. I dag iallafall. Och jag känner att jag måste och behöver vara det. Det finns andra i min närhet som behöver styrka och jag tycker om att hjälpa andra att vara starka. Fan inte när andra ska hjälpa mig, jag klarar mig ju själv. Sanningen? Oftast aldrig.

I dag jobbade jag till 14. En kort dag behövdes efter att tröttheten har stigit mig åt huvudet de senaste dagarna. Mamma, jag tror dig, ibland orkar man inget annat än att jobba. Men i dag tog jag bussen hem och träffade chef Annika som snart slutar på Vlt Ung. Sad Face. Och sen fyllde jag på lite fräscht i sminkväskan efter en runda på stan. Nu kom jag på vad jag glömde köpa! Jag glömmer alltid något. Typiskt. Har några timmar på mig att slumra en stund, springa ner till Stadium och sen ta en dusch innan Harry Potter med Gangbang (minus Sara som är på Öland).

I morgon jobbar jag kväll och sen har jag sammanlagt 14 jobbdagar kvar, tror jag. Tänk vad sommaren springer iväg.

I går var det bokat bord på Djäknebergsrestaurangen runt femsnåret. Mina kusiner Espen och Runi samt Runis dotter, norrmän hela högen, kom i sällskap med min fasters familj. Jag mumsade upp en plankstek, drack rousee för för mycket pengar och avslutade middagen med en god pannacotta. Efter det slog vi en runda på minigolfen, en helig tradition i Björnströmsläkten. Det var hur trevligt som helst och jag saknar dom redan jättemycket! Förhoppningsvis, och jag hoppas från tårna upp till huvudknoppen, att jag kan åka till Oslo och Asker nu till  hösten och hälsa på min bästa släkt. Det skulle vara helt fantastiskt underbart. Åh, jag älskar norrmän!

I går träffade jag snyggisarna Stinur, Annica, Jessi och Bella. Vi hade det trevligt på Gränden, pratade ålderdom och kom på något sätt in på kamelägg (?). Sen åkte vi hiss i Skrapan. Lyriska som små barn på julafton åkte vi upp och ner framför en av Västerås finaste utsikter.

Tusan vad jag tycker om er ♥

Nu ska jag ta och somna i några minuter, duscha och sen fixa mig fräsch inför en middag på Djäkneberget. Trevligt. Jobbet då? Sex veckor. Fyra kvar. Helt otroligt, låt tiden gå ännu fortare nu va!?

I går var det en underbar jäkla dag! Obeskrivligt. Det började med ett tidigt gympass med morsan OCH farsan. Japp, fick med han också, helt otroligt. Sen bar det hem för en lunch och en snabb makeover från träning- och morgonsunk till ready för konsert. Dagen med stort D som jag väntat på sedan den 24 december då jag fick presenten i julklapp - Rapsodhy in Rock, Dalhalla. Goddamnit! Runt lunchsnåret var vi på rullning och eftersom jag är såååå duktig att lägga ut bilder tog jag arslet ur vagnen den här gången. Enjoy.

På väg till Rättvik och Dalhalla.


Det började Tip Top...


Sjukt taggad tjej.


Mamma tyckte spegeln i bilen var kul...


...och pappa gillade maten. Jag vet, knäpp familj.


Jag: - Kolla mina smilgropar! De är tillbaka!
Pappa: - Mina då?
Mamma: - Du har ju en på magen.
(pappa har en extra "navel" efter en magoperation)


Baksidan av scenen.

Framsidan.

Mr Wells. I bakgrunden - legender inom pianohistorien.

Tribute to Michael Jackson. Ett av mina favoritnummer!

Stephen Brandt-Hansen från Norge sjöng musikalstycke.


Det dansades.

I går var nog den värsta kvällen i hela mitt liv.
Och natten till i dag var den värsta natten i hela mitt liv.

Vid tre inatt vaknade jag av att jag såg, eller tyckte mig se, människor
som vandrade som zombies runt min säng. Som att jag låg på ett sjukhus.
En timme senare vaknade jag med en enorm värk i ögonen och i ett försök
att gå ut i köket för att ta en Alvedon fick jag blodsockerfall, låg halvt avsvimmad
på köksgolvet med Alvedonburkens innehåll omkring mig.
Jag tror jag fick en sån kick efter för jag kommer inte ihåg hur jag hamnade i säng igen.
Jag vet liksom ingenting längre. Bara att det liksom kommer kännas mycket mer ensamt nu.

Framtiden. Och alla dess tankar va. Ändå känns det ganska skönt.
Nu ska jag fokusera på att försöka komma upp klockan sex imorn för att jobba.
Monstervecka på jobbet. Ser fram emot det. Eller inte.

Sjukt skön dag i dag som ägnades på bland annat Västeråsgården.
Det behövdes.

En bakgård.
Skönt folk.
Ett födelsedagsbarn.
En seg grill.
En flintastek och lite potatissallad.
En gitarr.

Och så lite Power Meet på det.

Det var min lördag.