"Vad gör du här? Du hatar ju att simma!"
Jag träffade min kusin i dag på badhuset - en av mina hundra kusiner. Den här iallafall heter Robin och jobbar på Lögarängen som badvakt.
"Ja... Jo... Egentligen gör jag ju det."

Jag har faktiskt alltid hatat att simma. Kanske för att när jag ger mig in i någonting ska jag göra det riktigt bra, om inte bäst. Jag var aldrig duktig på att simma som liten. Jag tyckte om vatten och det var nog det som var felet, alla andra barn i skolan simmade över ytan och lärde sig bröstsim på noll minuter, jag simmade alltid under vattnet. Jag ville inte, det var tråkigt och jag var min egen chef. Hatade att simma på beställning. Till slut var det bara jag kvar i mellanpoolen och det tog en lektion: "Fröken, nu kan jag också simma!". Jag kunde faktiskt det. Jag gav mig fan på det, kollade in simlärarens moves och sen körde jag stenhårt. 

Jag hatar inte att simma i dag. Jag tycker bara mindre om det. Men någonting, någon liten röst har tjatat på mig de senaste tre veckorna att gå till badhuset och simma. Jag fick nog i dag, jag orkade inte med det ständiga tjatet så i dag, tro det eller ej, gick jag till Lögarängsbadet. Simmade en massa längder, i intervaller, bröstsim och crawl. 

Jag känner mig lite lättare nu. Som alltid efter en träning men mer åt det avslappnade hållet och jag har lovat mig själv, och min badvaktande kusin, att minst två gånger i månaden ta mig till badhuset. Jag gissar dock på att kusin Robin kommer bli minst lika förvånad nästa gång.

Jag är så trött, så trött, så trött. Jag fattar inte vad den här hösten och mörkret har gjort med mig. Usch. Skulle jag lägga ner huvudet på kudden skulle jag förmodligen somna snabbt som ögat. Istället ska jag ta mig i kragen, piggna till lite och ta mig till Surahammar för att träffa Född i Farstun igen - äntligen!

En annan sak jag inte förstår är vad tusan alla dagar tar vägen. Det är ju snart jul?!

Nej, godnatt eller nåt.

Två timmars sysselsättning under inställd textkommunikation:

Linnea och Emma sliter med en hemsida till deras UF-företag.

Jag och Anna letar studentklänningar.

Lunch med mamma och pappa.
Artikelskrivande.
Jenna Jameson.
Mys hos thaiAnna.
Träning och sen chill på VKC.
(Jag kunde inte låta bli!)

Alltför skön dag iallfall!
Nu ska jag sova.
I morgon är det skola igen. Mindre kul.

Jag lyssnar på den akustiska versionen av Silversteins my heroine.
Jag får flashbacks. Från tiden ute på landet i nian, när jag umgicks mycket med Fia och resten av Källmora-gänget, när jag träffade en kille som var allt utom bra och ritade slut på ett tjockt ritblock varje månad till låtar som denna.
Bilder kan säga mycket men ibland säger musik ännu mer.

Helgen har varit bra och har den mesta tiden ägnats åt att prata, diskutera, skratta och slappa hos Jenny. I dag var vi till Hälla för att löpa hårfärg och BIOSUN-ljus som hon hade fått för sig skulle vara bra för hennes knepiga öron. När hon hade färgat mitt hår låg hon som tanten på bilden, med ett långt ljus i örat. I tio minuter brinner lågan och efteråt ska det tydligen gå att hitta en massa skit i röret (som sitter i andra änden av ljuset). Jennys öron var däremot rena. Får se om hennes knepiga öron skärper sig efter den här vodoometoden.



Har ni testat det här?